…2019!

So, I’m still alive and kicking, beats and pop/rock toons, adventures, living life and all that. I’m proud to say the new album I’m working on with IA and Robin, our fourth album, is going well. We have over an … Läs mer

Höst 2014 – Sommar 2015

Det var länge sen jag skrev här. Det har inte hänt så mycket på musikfronten men pauser är viktiga ibland också. Jag har pratat med IA om att snart påbörja ett tredje album tillsammans, helt underbart. Håller tummarna för inspiration.

Jag har varvat ner ganska mycket efter släppet av förra årets skiva Bright Morning. Robin Kalmeborg som arrangerar stråk har sjunkit in i familjelivet rejält, hans första son Hannes har precis kommit till världen och han och hans inom kort fru har köpt hus. Det har gått fort framåt för honom och för mig har det hänt ovanligt lite. Musiken har fått lida lite av förändringarna, vi har inte kunnat spela in tillsammans och för första gången på nästan tio år har samarbetet typ stannat. Detta betyder inte alls att vi inte kommer göra musik tillsammans och jag har full respekt och förståelse för ändringen. Vi pratade om det förra året när vi va i Stockholm och spelade in trummor med Morgan. Det vi kom fram till var att Robin skulle ägna så mycket tid som behövdes åt familjen och istället för att spela in grunderna (gitarr och sång m.m så) skulle jag göra det i Göteborg hemma hos Mattias IA Eklundh och Robin skulle jobba själv i sin studio med piano och stråkarrangemangen och skicka ljudfilerna.

Jag har mestadels varit i Vetlanda och fokuserat på hälsa och att ha roligt. Sanning är att jag legat framför TV:n mycket men också försökt va mycket med vänner samt resa, va bl.a två gånger i USA, mest i San Francisco och Albuquerque. Musiken har blivit lite utav ett frågetecken för mig, jag vet inte var jag har mig själv när jag försöker komponera. Sen länge tillbaka har jag haft en fånig noja inför åldern jag är på väg in i. De flesta av mina idoler skrev sin bästa musik när de va mellan 24-27 år och  fånigt nog tror jag att det håller på att psyka ut mig en aning. Det här är bara en lite grej men ändå. Sen har jag de senaste åren bara spelat väldigt fri improvisation när jag leker med gitarren. Detta har gjort, tror jag, att jag inte har samma fokus och ”grönt ljus” när jag skriver något som är bra. När jag skriver det här och märker hur det låter känns det ändå lite bullshit,  jag tänker nog lite för mycket. Det kan va att det inte är något fel med det jag skissat hittills till nya Mindstunt skiva nr 3 men utan Robin kan jag inte diskutera låtarna, spela in och känna efter innan jag tar det till IAs studio, allt är bara i huvudet. Det känns lite konstigt men det är tur att IA och jag är vänner, fast man vill inte att någon man samtidigt ser upp till ska tycka att det är skit.
Jag skriver bara mina ärliga tankar om allt här.

Det som hände efter släppet av Bright Morning i Oktober förra året va att vi fick en del positiv kritik men vi marknadsförde inget, samma som skivan innan den mer eller mindre. Det är inte bra gjort av oss men samtidigt inget jag ser som ett stort problem, problemet är att jag inte har ett liveband till musiken. När vi har det så kan man börja köra seriöst men som det har varit har jag inte känt mig helt redo och tyckt om att bygga upp en diskografi utan externt tryck, kunna jobba ihop material ifred. I juni ska jag flytta till Göteborg där jag har pratat med en gammal vän till mig, en fantastisk trummis som heter Anton Wessman, vi ska försöka få till några spelningar – God willing.
Folk har i vilket fall tyckt om Bright Morning mycket, jag är också väldigt stolt över den. Vissa har sagt att jag sjunger för otydligt vilket jag aldrig tyckt varit super viktigt, prioriterar hellre hur orden formas framför tydligt uttal men på den nya skivan som snart ska påbörjas ska jag försöka få fram tydligare sång och kanske lite mer avskalat sound än förra skivan. Dock blir det aldrig riktigt som man tänk sig, för min del är det ofta bättre så.

Vi får se vad som händer. Som det ser ut nu kan vad som helst hända.

Allt gott,
Ben