Mindstunts self-titled (2020) album took two and a half years to complete, we are very proud of it. It is an 84 minute long trip exploring a broad musical spectrum from upbeat rock to poignant ballads, instrumental weirdness, light to dark or heavy. Symphonic arrangements by Robin Kalmeborg, world class guitar-solos with drums and bass by Mattias IA Eklundh, Ben Ewens unorthodox songwriting, guitars and vocals and Roger Sundströms tastefull effects. On 1 December it will be available on Spotify, Youtube and other places and also for sale as a CD in our web shop. We are also making music videos, a lot of exciting new stuff at the moment.
Mattias IA Eklundh and I have been working over two years now in his studio and Robin Kalmeborg in his on what grew to be a double album. It has approximately 85 minutes of music and compared to our previous records the songs are written in a flowing way where for example three shorter pieces woven together form a ten minute track. It has a heavier rock sound but as always with our music varies and sometimes gets softer, I’d like to see it as some kind of musical journey. I still haven’t decided how the tracks should be divided but I might use some of the darker tracks for one side of the album and the slightly lighter/happier tracks on the other side. Some of the darker ones made me think of Porcupine Trees ”Fear of a blank planet” so that’s the kind of thing I’m going for I guess, at least for one side – if that’s what’s decided. No name has been decided upon yet. As it is now we are only three people on this record, we might get some more musicians for additional fun stuff, sounds and backing vocals for example.
Its been a long project I feel we’ve all been inspired and excited under this process. IA has done some mind blowing solos and kick ass drums and Robin as always good sting arrangements. Now we are just eager to get the record finished.
I woke up 2 am and felt I had to write here and give you a summery of the past year, my last entry here I had just come home from Mexico, were much of the new lyrics for the new album was written, and I was very excited about the year to come. It’s been an interesting time and a lot has happened, I’ll do my best to try and give you a summery.
IA and I have been working throughout 2016 with the new album For What It´s Worth and always felt very optimistic. This was the first album in over 10 years that I didn’t record partly in Robin Kalmeborgs studio. This time we did all my vocal and guitar parts in IAs studio but Robin was still heavily involved from his studio with his own parts. Robin and I live about 200 miles from each other, when we first started Mindstunt we lived 200 meters from each other and could record (and did) every day. Now he has a growing family and not as much time for our project, however he spent the summer composing string arrangements and recording piano and percussion alone for the album and it turned out great. I´m extremely happy we found a way to keep working together. This meant we recorded more or less the entire album (guitars, solos, bass, drums and vocals, mixing) in IA´s studio which gave the album a new level of quality. It was awesome producing together with IA and forming a record together from just the songs in my head, building a sound. It used to be I recorded half of the album with Robin and half with IA but this time IA and I did everything together. We also filmed most of the recording process so the next thing planed is to make a short ”making of” documentary.
Morgan Ågren had agreed to record the drums for this album as well (the third album together) but we decided to let IA do play instead. This might seem a bit strange, Morgan being one of the top drummers in the world and most don’t even know IA can play drums. There where some complications and in the end it all came down to IA knowing the songs better and really wanted to the drums so we tried it and it turned out fantastic, a beefy hard rock aproach to pop/rock songs. This doesn’t necessarily mean Morgan wont record in the future.
I had moved to Gothenburg permanently to be able to record with IA easily and also started to study music, it was a fun and interesting year. I also started playing with Anton Wessman and Johan Almgren and planed to create a live act to Mindstunt. It sounded good and we were excited. We also recorded two awesome music videos with IA but Johan got a job playing for Gothenburg operahouse and didn’t have time for both projects so we are looking for a basplayer at the moment. The music videos were for the song Få Pulsen Att Slå which is the opening song for the album and Sober Day Long Gone from the previous album Bright Morning. I was happy to be able to show us playing for the first time. Mindstunt has almost ever since I began recording with IA and my bandmembers one after another moved away from Vetlanda (2010-ish) been mostly a recording project but the music is very much ”real instruments” and musicianship in a time where electronic music is dominating and I was happy to make a couple of videos showing us actually playing the stuff, not to mention I think I look pretty darn sexy and cool in it 😉
When 2017 started we had finished recording the album and were mixing and all that kind of stuff. The first three months we were just waiting for the guy to start and when we got the first mix it sounded over distorted and most of the fine details I love had drowned in all the noise so we decided IA should do the mixing and because he knows the heart of Mindstunt so well he just as with the drums did an excellent job. The album is in other words made almost only by three people, me (Ben) writing the songs, producing, singing and playing guitar, IA doing half of the guitar-solos, drums, bass, engineering and mixing and Robin playing piano and arranging strings. Also Jimmy Zavalla once again graced us with some awesome harmonica playing, Torben Schmidt did a great mastering job and Niklas Månsson did the wonderful cover art.
That is more or less it, the short version of a great chapter in Mindstunt history. The album turned out truly fantastic, I’m so proud of it. I’d even go as far as saying its my greatest work. The song Bright Morning I think is the greatest song but this album would if I died tomorrow be my magnum opus. At the moment I’m studying to be a kind of music teacher at Gothenburg University and hanging out with friends and my girlfriend Matilda, just living a normal life. I’ve found there is a kind of charm in normal stuff after doing unnormal stuff for so many years. The next thing to do is the ”making of” documentary, try to get the band together and hopefully some gigs and also start writing the forth album!
All the best, Ben
|
Det här får bli ett kort inlägg då inte mycket har hänt, eller ja egentligen har väl en del hänt men
jämnfört med mina tidigare inlägg så har inte det gått ett halvår sen jag skrev sist.
En del turbulenta händelser ledde till att jag hamnade i Göteborg som jag nu bot i sen 1 juni.
Jag hade en hastigt avslutad romans som ledde till en fylla som tydligen gjorde så jag i ett desperat
försök att fly Vetlanda skrev på en massa inneboende annonser på Blocket. Nästa morgon skrev en spansk
dam att jag var välkommen att komma och kolla på ett rum inom vallgraven typ vid början av Kungsgatan
och att det va mitt om jag tackade ja. Dock bara under två månader men nu kanske det kommer en chans till
förlängning.
När jag kom till Göteborg var det som att börja på en medicin, inom några dagar steg ett gott humör som har hållit sig. Skitbra.
De som jag bor med har jag också kommit väldigt bra överens med, till och med blivit bra vänner med.
Vi går ut ungefär varannan dag och dansar sönder golven på avenyn. Jag ska faktiskt dit igen om en timma.
Det här har inte mycket med musik att göra, jag vet.
Jag har pratat med IA som är väldigt upptagen med Freak guitar camp och en massa familjeaktiviteter.
Han har lovat att ringa så fort en lucka dyker upp. Under tiden har jag tänkt skriva och finslipa på
en del ny musik. Det har gått hyfsat bra på den fronten och jag börjar nästan bli optimistisk.
Jag har lärt mig genom mina tolv år av musik skapande att jag när saker börjar ta form alltid blir
optimistisk och det är det som gör att hela projektet går framåt och tas på alvar.
Det finns alltid en chans att musiken är hur bra som helst, jag vet inte, det får vi se.
De flesta låtarna låter bättre i mitt huvud på svenska än på engelska den här gången trotts att jag inte vill det.
Texter har jag några som känns ganska bra, det måste jag ta mer på alvar nu då jag tänkte försöka
sjunga tydligare. Av någon anledning så känner jag någon slags inbillad sympati med tjejer som går
ut och festar. Jag vet inte själv vad jag menar med det men det känns ofta som ett bra ämne att skiva om.
Sober day long gone på förra skivan hade också det temat. Men jag måste bredda mig, det hade varit konstigt
att göra ett namn för sig som killen som sjunger om tjejers vardagliga små problem t.ex. svårigheten att
gå på kullersten med klackskor. Det är ganska kul att binda sig till ett projekt med allt vad det innebär
och alla som ska va med när man inte har material (som fallet är just nu).
När man sitter och väntar på att inspiration ska slå
och vet att det måste. Jag vet inte varför jag tycker det är kul, jag kanske bara är på gott humör.
Vilka konstiga grejer jag skriver, nu får jag skärpa mig..
– Vad ska du bli när du blir stor.
– Jag ska bli rockstjärna
– Går det att va båda två samtidigt?
(Det känns inte riktigt så)
Jag ska avsluta nu då allt jag kan tänka på är irrelevant. Spisplattan funkar inte. Jag vill läsa klart
en Roald Dahl novell (Pig). Jag håller på att missa solnedgången.
Nu ska jag dricka vin och kolla på min fantaskiska utsikt över Göta älv, alla båtar och lyftkranar.
Livet är bra nu.
Tack för att du läser.
Mvh
Ben
Det var länge sen jag skrev här. Det har inte hänt så mycket på musikfronten men pauser är viktiga ibland också. Jag har pratat med IA om att snart påbörja ett tredje album tillsammans, helt underbart. Håller tummarna för inspiration.
Jag har varvat ner ganska mycket efter släppet av förra årets skiva Bright Morning. Robin Kalmeborg som arrangerar stråk har sjunkit in i familjelivet rejält, hans första son Hannes har precis kommit till världen och han och hans inom kort fru har köpt hus. Det har gått fort framåt för honom och för mig har det hänt ovanligt lite. Musiken har fått lida lite av förändringarna, vi har inte kunnat spela in tillsammans och för första gången på nästan tio år har samarbetet typ stannat. Detta betyder inte alls att vi inte kommer göra musik tillsammans och jag har full respekt och förståelse för ändringen. Vi pratade om det förra året när vi va i Stockholm och spelade in trummor med Morgan. Det vi kom fram till var att Robin skulle ägna så mycket tid som behövdes åt familjen och istället för att spela in grunderna (gitarr och sång m.m så) skulle jag göra det i Göteborg hemma hos Mattias IA Eklundh och Robin skulle jobba själv i sin studio med piano och stråkarrangemangen och skicka ljudfilerna.
Jag har mestadels varit i Vetlanda och fokuserat på hälsa och att ha roligt. Sanning är att jag legat framför TV:n mycket men också försökt va mycket med vänner samt resa, va bl.a två gånger i USA, mest i San Francisco och Albuquerque. Musiken har blivit lite utav ett frågetecken för mig, jag vet inte var jag har mig själv när jag försöker komponera. Sen länge tillbaka har jag haft en fånig noja inför åldern jag är på väg in i. De flesta av mina idoler skrev sin bästa musik när de va mellan 24-27 år och fånigt nog tror jag att det håller på att psyka ut mig en aning. Det här är bara en lite grej men ändå. Sen har jag de senaste åren bara spelat väldigt fri improvisation när jag leker med gitarren. Detta har gjort, tror jag, att jag inte har samma fokus och ”grönt ljus” när jag skriver något som är bra. När jag skriver det här och märker hur det låter känns det ändå lite bullshit, jag tänker nog lite för mycket. Det kan va att det inte är något fel med det jag skissat hittills till nya Mindstunt skiva nr 3 men utan Robin kan jag inte diskutera låtarna, spela in och känna efter innan jag tar det till IAs studio, allt är bara i huvudet. Det känns lite konstigt men det är tur att IA och jag är vänner, fast man vill inte att någon man samtidigt ser upp till ska tycka att det är skit.
Jag skriver bara mina ärliga tankar om allt här.
Det som hände efter släppet av Bright Morning i Oktober förra året va att vi fick en del positiv kritik men vi marknadsförde inget, samma som skivan innan den mer eller mindre. Det är inte bra gjort av oss men samtidigt inget jag ser som ett stort problem, problemet är att jag inte har ett liveband till musiken. När vi har det så kan man börja köra seriöst men som det har varit har jag inte känt mig helt redo och tyckt om att bygga upp en diskografi utan externt tryck, kunna jobba ihop material ifred. I juni ska jag flytta till Göteborg där jag har pratat med en gammal vän till mig, en fantastisk trummis som heter Anton Wessman, vi ska försöka få till några spelningar – God willing.
Folk har i vilket fall tyckt om Bright Morning mycket, jag är också väldigt stolt över den. Vissa har sagt att jag sjunger för otydligt vilket jag aldrig tyckt varit super viktigt, prioriterar hellre hur orden formas framför tydligt uttal men på den nya skivan som snart ska påbörjas ska jag försöka få fram tydligare sång och kanske lite mer avskalat sound än förra skivan. Dock blir det aldrig riktigt som man tänk sig, för min del är det ofta bättre så.
Vi får se vad som händer. Som det ser ut nu kan vad som helst hända.
Allt gott,
Ben
Det var över ett år sen skrev här sist och sen dess har en ny skiva färdigställts, det döptes till Bright Morning. Jag har för avsikt att inom kort skriva ett utförligt inlägg men just nu är det inte rätt tid för det. Jag säger såhär så länge bara – Det är det bästa jag hittills gjort, jag är otroligt stolt över den här skivan. Visserligen är det en av dom största klichéerna man kan dra till om sitt senaste verk men jag ska gå in på det vid ett senare tillfälle.
Det har varit mycket jobb den senaste tiden men snart börjar det lätta. Jag har en del nya planer gällande marknadsföring, vad det nu än heter och vad det nu räknas som. Sammanfattningsvis är jag stolt och har fortfarande en del som inte är färdigt än. Jag är trött. Återkommer inom kort.
Allt gott,
IA has put together a lovely video. We filmed it in his studio outside of Gothenburg January 2013. Its a simple concept. I think that directs your attention to the song and is a lot better than having a helicopter fly in and and so on. I´m very happy with it, hope you will enjoy it.
Jag precis har suttit i ett par timmar och jobbat på hemsidan. Känns bra. Det börjar se bra ut tycker jag. David, min bror, har varit till stor hjälp.
Sen jag skrev här sist (i maj) har tåget gällande inspelning rullat på i halvfart. Hittills har jag skrivit sex låtar till den nya skivan och har en hel del skisser. Folk omkring som har fingrar i spelet håller ställningarna i den annalkande sensommaren. Folk slutar sin semester, snart ökar tempot. Det ska bli kul.
Jag försöker hålla mig aktiv och komponera men har lite svårt att koncentrera mig.
Jag är övertygad om att om man ska svälja konstnär/artist- rollen så måste man jobba lika mycket med att samla intryck som att utrycka. Att resa mycket och utsätta sig för udda situationer är viktigt, att ta tag i ens tankar och känslor är ett giftemål.
Den senaste tiden har jag ägnat åt sånt. Annars tror jag inte musiken skulle betyda något.
Musiken som är pågång känns väldigt stark, jag försöker komma på en bra förklaring till vad jag menar. Den känns adresserad.
Den kommer förhoppningsviss vara en sån skiva som har läkande kvalitéer, kopplar minnen, knyter det abstrakta nuet till något konkret. Om man sysslar med stora projekt ska man låta sig själv hajpa och romantisera, det ger en ett driv.
Jag tycker om att skriva sånt här, det är finfin hjärngympa att grunna på definitioner, det är något jag roar mig med ganska ofta.
Konkret kan jag säga att den nya skivan har piano, stråkarrangemang, lugnare tempo och relativt knepiga gitarrdelar.
Texten är hittills bara på engelska. Temat för albumet är någon slags reflektion över allt samtidigt som natt och allt som hör till löses upp i morgonen. Skivan heter prelimenärt ”Bright Morning”.